at the same chapter



Jag är på samma kapitel som jag var för ett år sen, nästan exakt..

När man har nått botten, kan ingenting bli värre.
När man nått botten, så måste man resa och växa igen.
När man nått toppen, så finns det ingenting som blir bättre.
När man nått toppen, är det inte längre roligt.


Det måste få ett slut på allt lidande.
Allt psysiskt.
Ingen mår bra.
Jag mår inge bra.
Det vi alla vill och hoppar,
är att allt ska bli bra.

Jag vet inte längre.
Mår dåligt..


I hope..

finns det någon chans?

all i can give is a fake-smile at this time..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
URL/Bloggadress:
Kommentar:

Trackback
RSS 2.0