"Idag minns vi.. Idag hedrar vi, idag gråter vi"
Today is a sad day..
Det har gått två år och några timmar nu..
" Den morgonen vaknar jag upp, vid 6 tiden rättare sagt av att det låter som mamma ligger och ropar på min bror, jätte tyst.."
" Går ut till mammas rum och hittar henne, okontaktbar, stirrandes upp mot taket. Jag får panik och frågar vad är det mamma?! typ 10 gånger innan jag fattar vad som har hänt. "
" Jag väcker min bror genom att säga :Du måste gå upp nu för mamma håller på att dö "
Min barndomskompis E har haft många motgångar i sitt liv och hon har lärt sig så otroligt mycket om det. Hon har alltid varit en stark tjej. Men jag vet att just denna motgång tog priset..
Det var när hennes underbara, kärleksfulla och fina mamma gick bort från familjen Ekström.
"jag sitter kvar, pratar med mamma o gråter med henne, hon klämmer fast sig i min hand, det trycker till.. hon kollar på mig lite fort och den blicken säger : jag är ledsen men jag orkar inte mer, förlåt".
Familjen och E hade vetat om det länge, att hon kanske inte kunde blir frisk utan bara sämre. Att denna dag skulle komma någongång, men kanske inte så hastiskt som det blev. Hon blev så otroligt dålig bara över en dag/natt.
E var alltid vid sin mammas sida på ett eller annat sätt. Hon var den som gjorde allt vad hon kunde om dagarna för att det skulle underlätta för sin mamma. Hon var den som hade "bandet" mellan Mor & Dotter.
"Klockan 08:09 tar min mamma sitt allra sista andetag, jag känner hur trycket släpper i handen. Det finns inga ord för hur man känner sig, allt går i slow motion och det känns inte som verklighet. Efter att hon släppt taget, tog det ett bra tag innan jag vågade släppa hennes hand. Man inbilla sig att hon fortfarande andades.."
Det spelar ingen roll vad det är som har hänt, vad dog hon av osv. Det är inte det som är grejen. Grejen är att personer har förlorat sin mamma, sitt barn, sin syster, sin mormor, en granne, en flicka, en kvinna. Ja, allt vad hon var..
Det är inget djur som man "glömmer", utan det är en människa som vilken person som helst.
En del av ditt hjärta har tagits bort. Endel av ditt hjärta finns kvar fast den egentligen är borta, och i den delen finns alla minnen, alla känslor med denna person.
" vi tittar en sista gång, tar yttligare ett farväl, gråter tonvis.. Sen kommer bilen, bilen som tar henne ifrån oss på riktigt."
Jag känner att det inte är jag som ska. Det är hon.
Tänk dig själv om främlingar frågade vad som hänt m.m om din familjemedlem?
Denna dag kommer jag tänka på en familj Ekström, som förlorade en fin familjemedlem för 2 år sen, Mamma Marianne. Det var hemskt, men ni klarade av det. Ni var beredda på att det skulle hända. Det var hemskt när jag fick reda på det.. Hon har sett ner på er nu, kommer alltid och göra det. När hon ser att ni gör något hon inte gillar så tror jag nog hon svär lite tyst för sig själv. Men ler ändå, för hon ser sina barn leva och ha det bra, för det är det hon vill.
Tänker på dig E.
Du har varit så stark, det har du alltid varit och du kommer alltid ha den gåvan, Vad det än gäller♥
E har alltid varit en person jag tyckt om. Inte bara hennes fina modellansikte och kropp utan modet hon har. Ett mod som bara växer och växer.
Hon hjälper andra fast hon själv kan vara i "knipa".
Hon är en kämpe, hon har modet, hon har viljan!
Jag tror du har fått allt detta från din kära mamma. Hon hade viljan och modet att hålla ut så länge som hon gjorde, hon är en riktig kämpe hon med!
Börjar du lära känna henne så förstår du vad jag menar.
Även om vi nu mer inte har den kontakt som vi hade förr så är du en vän man alltid kan komma till. För våra band finns alltid där. Det kan ta en tid innan vi hörs av eller ses. Men det kanske inte gör något för vi har alltid varandra hur långt bort vi än är ifrån varandra. När vi är med varandra så har vi alltid så mycket att prata om, vi har så kul!
(De citerade kursiva texterna är E själv som skrivit. Tog dem från henne)
För övrigt så har hon en skitbra blogg! :)
Där får du läsa om allt! Livet utan sin mamma
http://emilyekstrom.blogg.se/
Det har gått två år och några timmar nu..
" Den morgonen vaknar jag upp, vid 6 tiden rättare sagt av att det låter som mamma ligger och ropar på min bror, jätte tyst.."
" Går ut till mammas rum och hittar henne, okontaktbar, stirrandes upp mot taket. Jag får panik och frågar vad är det mamma?! typ 10 gånger innan jag fattar vad som har hänt. "
" Jag väcker min bror genom att säga :Du måste gå upp nu för mamma håller på att dö "
Min barndomskompis E har haft många motgångar i sitt liv och hon har lärt sig så otroligt mycket om det. Hon har alltid varit en stark tjej. Men jag vet att just denna motgång tog priset..
Det var när hennes underbara, kärleksfulla och fina mamma gick bort från familjen Ekström.
"jag sitter kvar, pratar med mamma o gråter med henne, hon klämmer fast sig i min hand, det trycker till.. hon kollar på mig lite fort och den blicken säger : jag är ledsen men jag orkar inte mer, förlåt".
Familjen och E hade vetat om det länge, att hon kanske inte kunde blir frisk utan bara sämre. Att denna dag skulle komma någongång, men kanske inte så hastiskt som det blev. Hon blev så otroligt dålig bara över en dag/natt.
E var alltid vid sin mammas sida på ett eller annat sätt. Hon var den som gjorde allt vad hon kunde om dagarna för att det skulle underlätta för sin mamma. Hon var den som hade "bandet" mellan Mor & Dotter.
"Klockan 08:09 tar min mamma sitt allra sista andetag, jag känner hur trycket släpper i handen. Det finns inga ord för hur man känner sig, allt går i slow motion och det känns inte som verklighet. Efter att hon släppt taget, tog det ett bra tag innan jag vågade släppa hennes hand. Man inbilla sig att hon fortfarande andades.."
Det spelar ingen roll vad det är som har hänt, vad dog hon av osv. Det är inte det som är grejen. Grejen är att personer har förlorat sin mamma, sitt barn, sin syster, sin mormor, en granne, en flicka, en kvinna. Ja, allt vad hon var..
Det är inget djur som man "glömmer", utan det är en människa som vilken person som helst.
En del av ditt hjärta har tagits bort. Endel av ditt hjärta finns kvar fast den egentligen är borta, och i den delen finns alla minnen, alla känslor med denna person.
" vi tittar en sista gång, tar yttligare ett farväl, gråter tonvis.. Sen kommer bilen, bilen som tar henne ifrån oss på riktigt."
→ Rest in peace Marianne← → Rest in peace Marianne←→ Rest in peace Marianne←
Jag tänker inte berätta vad som hänt. E får själv berätta. Jag känner att det inte är jag som ska. Det är hon.
Tänk dig själv om främlingar frågade vad som hänt m.m om din familjemedlem?
Tänker på dig E.
Du har varit så stark, det har du alltid varit och du kommer alltid ha den gåvan, Vad det än gäller♥
E har alltid varit en person jag tyckt om. Inte bara hennes fina modellansikte och kropp utan modet hon har. Ett mod som bara växer och växer.
Hon hjälper andra fast hon själv kan vara i "knipa".
Hon är en kämpe, hon har modet, hon har viljan!
Jag tror du har fått allt detta från din kära mamma. Hon hade viljan och modet att hålla ut så länge som hon gjorde, hon är en riktig kämpe hon med!
Börjar du lära känna henne så förstår du vad jag menar.
Även om vi nu mer inte har den kontakt som vi hade förr så är du en vän man alltid kan komma till. För våra band finns alltid där. Det kan ta en tid innan vi hörs av eller ses. Men det kanske inte gör något för vi har alltid varandra hur långt bort vi än är ifrån varandra. När vi är med varandra så har vi alltid så mycket att prata om, vi har så kul!
(De citerade kursiva texterna är E själv som skrivit. Tog dem från henne)
För övrigt så har hon en skitbra blogg! :)
Där får du läsa om allt! Livet utan sin mamma
http://emilyekstrom.blogg.se/
Kommentarer
Postat av: Hanna ♥ Noah & Davids mamma ♥
Gud vad fint skrivet... Vilken vän du är Anna!! Ni ska hålla i hårt i varandra.. Tänk om jag hade en/såna vänner.. Jag skulle ALDRIG släppa dom!!
Trackback
