funderingar på tatueringar
Det som växer och växer, blir mer och mer "poppis". Nästan varenda människa har en eller fler. Vissa har en som minne, en annan gör det bara för att den är fin, medans andra kanske fixar en för att den betyder något speciellt.
Jag pratar förstårs om Tatueringar.
Jag blir farsinerad av detta. För en tatuerare är faktiskt en konstnär, tänk hur mycket en konstnär tänker, skissar om o om igen. Vilken tid de lägger ner på sina verk. Och hur fint det kan bli sen!
Hur det finns en "makapär" som gör en sak på huden som inte försvinner. Ett ärr på huden som sitter kvar tills man ligger döende och ruttnar, försvinner inte ens då heller.
Samuel O'Reilly var den som uppfann den elektriska tatueringsmarskinen i New York slutet av 1800-talet.
Han sade :" A sailor without a tatto is like a ship without grog: Unseaworthy"
Men tatueringar förknippades förr med sjömän, alla sjömän hade någon slags tatuering. Ett ankare, fartyg/båt, svalor/ andra fåglar,kompass,spelkort/tärningar,pinuppa intatuerade. Oftast på armarna där det syntes.
Men med åren har denna yrkesgrupp utvecklas, och likaväl deras traditioner. De flesta personer har oftast en åsikt om detta. Ibland starkare åsikter än andra.
Ger en tatuerad person gott eller dåligt intryck i allmänhetens ögon? Förknippas man fortfarande som en sjöman?Varför gör man egentligen detta? Osv..
Själv tycker jag det kan vara fint, men också fruktansvärt fult. Det är beronde på vart de sitter, hur stor/liten den är, Vad det är för något, vad dem symboliserar m.m
Te.x 1 : jag tycker inte om personer som är hel-tatuerade. Hela kroppen , eller i stort sett hela. Alltså mååånga. Det blir liksom för mycket av det. Man ser ju inte ens vad det är för något förrens man kommer nära och tittar noga. Vad är det för mening med att tatuera in såå mycket?
Te.x 2 : Jag tycker inte heller det är snyggt om man har i ansiktet o halsen. Det kan skrämma folk. Jag tyxker to.m att det är lite otäckt, tänk bara smärtan!
Te.x 3: Jag tycker det är otroligt fint om man gör något som är till minne av någon. Din mamma, syskon, det ofödda barnet m.m. Men kanske inte djur då. Fast det beror ju på .. hmm.. Om man haft, vi säger en hund i ca 20 år (vissa hundar kan faktiskt bli så gamla), då har den hunden varit med dig en ganska stor del av ditt liv beroende på hur gammal du är. Så det kan vara fint. Men då ska det inte vara något som är stort.. nja, det vet jag inte om det vore så fint.
Te.x 4: Jag tycker också det är fint när man tatuerar sitt/sina barns namn eller födelsedatum någonstans. Eller sin familjs. För då har man alltid dem med sig. Och, man glömmer aldrig när de fyller eller vad de heter . he-he :)
Jag har riktigt stor lust att göra något. Men den ska betyda något då.
Som när jag blir stor och får barn, då vill jag tatuera in dennes eller deras födelsedatum.
Jag har 3 idéer på mina första tatueringar som jag är sugen på , men skriver det i nästa för detta är tillräckligt långt :)
Jag pratar förstårs om Tatueringar.
Jag blir farsinerad av detta. För en tatuerare är faktiskt en konstnär, tänk hur mycket en konstnär tänker, skissar om o om igen. Vilken tid de lägger ner på sina verk. Och hur fint det kan bli sen!
Hur det finns en "makapär" som gör en sak på huden som inte försvinner. Ett ärr på huden som sitter kvar tills man ligger döende och ruttnar, försvinner inte ens då heller.
Samuel O'Reilly var den som uppfann den elektriska tatueringsmarskinen i New York slutet av 1800-talet.
Han sade :" A sailor without a tatto is like a ship without grog: Unseaworthy"
Men tatueringar förknippades förr med sjömän, alla sjömän hade någon slags tatuering. Ett ankare, fartyg/båt, svalor/ andra fåglar,kompass,spelkort/tärningar,pinuppa intatuerade. Oftast på armarna där det syntes.
Men med åren har denna yrkesgrupp utvecklas, och likaväl deras traditioner. De flesta personer har oftast en åsikt om detta. Ibland starkare åsikter än andra.
Ger en tatuerad person gott eller dåligt intryck i allmänhetens ögon? Förknippas man fortfarande som en sjöman?Varför gör man egentligen detta? Osv..
Själv tycker jag det kan vara fint, men också fruktansvärt fult. Det är beronde på vart de sitter, hur stor/liten den är, Vad det är för något, vad dem symboliserar m.m
Te.x 1 : jag tycker inte om personer som är hel-tatuerade. Hela kroppen , eller i stort sett hela. Alltså mååånga. Det blir liksom för mycket av det. Man ser ju inte ens vad det är för något förrens man kommer nära och tittar noga. Vad är det för mening med att tatuera in såå mycket?
Te.x 2 : Jag tycker inte heller det är snyggt om man har i ansiktet o halsen. Det kan skrämma folk. Jag tyxker to.m att det är lite otäckt, tänk bara smärtan!
Te.x 3: Jag tycker det är otroligt fint om man gör något som är till minne av någon. Din mamma, syskon, det ofödda barnet m.m. Men kanske inte djur då. Fast det beror ju på .. hmm.. Om man haft, vi säger en hund i ca 20 år (vissa hundar kan faktiskt bli så gamla), då har den hunden varit med dig en ganska stor del av ditt liv beroende på hur gammal du är. Så det kan vara fint. Men då ska det inte vara något som är stort.. nja, det vet jag inte om det vore så fint.
Te.x 4: Jag tycker också det är fint när man tatuerar sitt/sina barns namn eller födelsedatum någonstans. Eller sin familjs. För då har man alltid dem med sig. Och, man glömmer aldrig när de fyller eller vad de heter . he-he :)
Jag har riktigt stor lust att göra något. Men den ska betyda något då.
Som när jag blir stor och får barn, då vill jag tatuera in dennes eller deras födelsedatum.
Jag har 3 idéer på mina första tatueringar som jag är sugen på , men skriver det i nästa för detta är tillräckligt långt :)
Kommentarer
Trackback
